Från jag till vi
Det var en dag lik många andra, med undantag för att han hade en dejt. Han var nervös och var på plats nästan en timma i förväg och aldrig hade en skjorta suttit så konstigt. Plötsligt stod hon där, lätt andfådd efter att ha sprungit från tåget för att hinna i tid, med smått rosiga kinder och gnistrande ögon.
Efter att ödmjukt ha förlorat i bowling med en poängskillnad som var närmast pinsam så avnjöt han ett allt för fåtal timmar av upplysande samtal fullt av näst intill omärkbara utredningar om värderingar och framtidsplaner. Han var nämligen upptagen med gnistrande ögon, en söt näsa och ett burdust skratt.
Hon hade bytt kläder ungefär 700 gånger vilket gjorde henne sen. Ljög om stopp i trafiken och fick sedan springa sista biten. Med andan i halsen kom hon fram till Joe and the Juice och där stod han. Med det vackraste leendet, de snällaste ögonen och en rätt så illasittande skjorta.
Efter att ha skämtat på sin egen bekostnad under en timmes bowling satt de sig ner för att prata. Eller ja, hon pratade, han ställde relevanta och intressanta frågor. Plötsligt hade det gått flera timmar och hon var tvungen att tacka för sig. De följdes åt till tåget och innan de skildes åt gav han henne en kram som hon hoppades aldrig skulle ta slut.
På vägen hem ringde hon sin mamma:
"Mamma, jag tror jag har hittat rätt nu."
Och det hade hon.
